Ett besök av funderingar kring ett mående i sin egen lögn.

Ett besök i sitt inre då och då, kan både göra gott och ont även fast det är behövligt. Jag undrar lite hur det kommer sig och varför en sinnesstämning så plötsligt kan vända?! Ena stunden mår man bättre.. sen minuten senare inte alls lika bra?! Om man nu mår så bra före sitt besök i sitt inre hur kommer det sig då att man mår så mycket sämre stunden senare?! Jag menar.. mår man bra i tillfället så kan man väll stanna där?! Då kanske vissa säger.. "man döljer eller blockerar vissa saker man bär på" Okej, men hur kan man blockera nått som gör att man må dåligt, och just då må "bra".. Jo, man blockerar det.. ja vet. Men det känns ändå som om att det borde visa sig mera "att man mår dåligt" i just det tillfället man spelar att man mår bra. Då frågar jag.. Hur mycket kan ögon egentligen ljuga?! Ja vet inte.. Vissa säger Ögon kan aldrig ljuga. Då kan man helt enkelt formulera sig såhär.. Eftersom total lycka inte existerar.. (känner jag).. då mår man ju aldrig riktigt bra. Ja vet, låter helt galet. Men visst är det så?! Alla har vi någon gång blivit ledsen av någon anledning. Vissa saker gör ont, ibland/vissa mentalt vissa/ibland fysiskt. Hursomhellst.. Någonstans inom oss tror jag att vi alltid kan nå ett ämne som gör oss lite depprimerade och vissa oss lite gladare. Hur skall vi då göra nu för att komma tillbaka till det stadiet då vi mådde bättre?! Ja vet inte rikigt.. Alla vill vi må bra. Vad får oss att må riktigt bra som kan överväga detta som gjorde oss att må sämre i det tillfället?! Det är riktigt svårt det där med att försöka må bättre när vi väll nått stadiet.. "jag mår inte så bra" Jag tror det vi behöver i ett sådant tillfälle är en riktigt bra vän. En vän kan prata med en och lyssna.. försöka hjälpa och visa dig vägen ut, tillbaka så att du kan må bättre.

"När en vän frågar, Hur mår du.. är allt okej?!  Ja, då ljuger ögonen visst inte längre.. Säg som det är istället.. din vän har redan synat dig.  Det bästa man kan höra, är när sin vän frågar hur mår du. Då kännar man att man inte är ensam. Säger du att du mår bra när du kanske inte riktigt gör det.. då tror jag man kan må sämre i sitt mående i sin egen lögn"

7/4-09


En härlig morgon

Ja, man kan ju säga att detta då är min första blogg dag.. ja om man bortser från igår kväll då jag  öppnade den.

Idag väckte min son mig med ett stort glatt skratt. Satt i sin säng som är placerad en liten bit bort ifrån min. Han satt upp och pekade på mig, och garvade som om att han hade sett det mest fulaste föremål på planeten. Hallå..?! Undrade jag och försökte öppna min ögon som var ihopklistrade i kinderna av den trötthet jag befann mig i.  Jaja, vart väll dags då tänkte.. upp springer jag halvnaken och halvblind i bara kalsonger..  Hugo, skrikandes efter välling.. när jag väl kommer in i köket märker jag att kaffet e slut.  Fan tänker jag. Jaja.. saft får det bli. Ja menar det är ju det vi "vuxna" behöver till frukost. Saft. Efter jag börjat mata min son med sin välling märker jag att jag är en otrolig skallebank som riktigt dunkar inuti och nästa syns utanpå hur det rörs om innanför skalet. Vilken härlig morgon..?! Allt kändes som jag vart på nån svinig festival och festat som aldrig förr. Vafan.. Jag kollade "becker" på Comedy Central igår kväll.. inte viste jag att man kunde påverkas så hårt av en halvkass komedie serie som man sympati skrattar åt.. så mycket.?! Kanske är nån slags av spänings huvudvärk efter de breda fejkade skratten jag drog till med..?!

Aja, hursomhellst.
Ser man en sådanhär morgon ifrån ett annat perspektiv.. är ju faktum det att det är det mest underabaraste som fins när sitt eget barn väcker en med ett härligt skratt. 

Ser att det är sol ute.. en härlig dag. Får se vad den har att erbjuda. En öl i kvälls solen ikväll hade inte varit helt tokigt.

Vi hörs.


Hugo Oliver



Tänkte att jag laddar upp ett bättre kort på tuffingen.. här är han med sin otroligt aktiva blick.

Jag och min son Hugo Oliver

Ja, då var man igång då.. en blogg.
 
Jag börjar med att lägga upp en härlig bild på mig och min son Hugo Oliver.
Lilla cool är född den 11/10-07 och är inte den mest livserfarna snubben ännu. Men det kommer!

Hugo Oliver du rockar villt på planeten, tack för att du finns!




Välkommen till min nya blogg!


Skall försöka göra en profil så snart jag har tid att ge. Bloggen är just startad.
Vi sess//
Jens

RSS 2.0